Den jobbar i tysthet och gör inte så mycket väsen av sig. Den tickar på och väntar tills den behövs.
”My name is Pension, Tjänstepension.”
Men trots parafrasen på min barndomsidol James Bonds välkända presentation av sig själv efter ännu ett hjältedåd så är Bond inte den riktiga hjälten enligt min mening. Han är beroende av Miss Moneypenny och Q.
Miss Moneypenny tar hand om allt det där som bara antas vara fixat och Q kommer med alla smarta lösningar som räddar upp situationerna som Bond försätter sig i.
Tjänstepensionen är lite av arbetslivets motsvarighet till dem. Den arbetar i bakgrunden, utan att kräva uppmärksamhet, men blir ovärderlig när det verkligen gäller. Man pratar kanske inte om Tjänstepensionen då man går igenom dagens händelser vid fikat på jobbet men den gör sitt jobb, lugnt och metodiskt.
För det fina är att hjälteinsatsen inte kräver några spektakulära stunts. Det handlar om något betydligt enklare: att arbeta på arbetsplatser med kollektivavtal.
Jag kommer också att tänka på likheterna mellan tjänstepensionen och människorna i offentlig sektor. Hundratusentals medarbetare går till jobbet varje dag utan att hamna i strålkastarljuset. OFRs medlemsförbund samlar yrkesgrupper som undervisar, vårdar, skyddar, administrerar och utvecklar verksamheter som samhället vilar på. De finns där, dag efter dag, och gör skillnad utan att alltid få uppmärksamhet för det.
Kanske är det därför jag tycker om liknelsen. Precis som välfärdens medarbetare behöver tjänstepensionen inte stå i centrum för att vara viktig. Den arbetar lugnt i bakgrunden, år efter år, och skapar trygghet långt efter att arbetslivet är över.
På Tjänstepensionens dag finns det därför anledning att rikta strålkastarljuset mot en av arbetslivets verkliga vardagshjältar. En förmån som sällan gör väsen av sig, men som genom kollektivavtalen skapar trygghet för framtiden.
Den 27 september hyllas tjänstepensionen!
Tjänstepensionens dags hemsida!
Åsa Bjerkesjö
Kommunikatör